¤Vecka 36-40

 

Så var vi här iaf. Vecka 40 som jag aldrig trodde skulle hinna komma pga
arv, storlek och natt-arbete. Men den kom och vårt lilla hallon ligger så snällt kvar!
Men vi är i mål och närsomhelst kommer h*n som vi längtat efter så mycket!
 
 
Vecka 36-40:
Mitt sista besök hos barnmorskan visade vågen hela 78 kg vilket är en viktuppgång på 23 kg. I mina journaler har hon skrivit att jag vart ok med hela graviditeten och lugn med att föda, men väldigt obekväm med min vikt. Sant! Tänk 23 kilo plus på en liten 158 cm kropp!! Jag vaggar fram och jag har ont lite här och var nu... Min kropp är fylld av vatten så ok, jag är ju rätt säker på att mycket kommer "rinna av mig" skapligt fort. Men det gör ont. Allt detta vattnet. Mina fötter och händer ser ut som klossar, att gå gör ont och att stänga handen gör ont. Jag trodde aldrig att vatten kunde skapa sån här smärta. Stödstrumpor har jag men har känt noll motivation att ha dessa på mig då sommaren gått på steroider i år. Så jag dricker mycket! (vatten driver vatten sägs de) Men trots detta gnäll så måste jag säga att förutom den uppenbara tyngden och vatten-smärtan så har resten av alla krämpor lagt sig. Jag känner inte av några fogar. Jag har det helt ok med hormonerna nu. Är lugn och tillfreds på nått vis. Kroppen är i balans med allt fast i balans som en stor helium ballong!
 
Annars då: Jag GRAVID! Allt med mig är gravid nu. När jag rör mig, tänker, sover, drömmer, äter. känner, kramas, går, sitter, ligger. Jag är ingenting annat än just gravid. Jag kan inte "glömma" min kropp då den känns hela tiden. Jag kan inte sitta eller nått annat bekvämt utan att känna magen. Jag kan inte träffa en människa utan att prata om min graviditet (ibland frivilligt. ibland inte ett dugg) Mina tankar är bara på min graviditet och vi väntar så otåligt på att den lilla ska sätta igång och komma ut. Jag tänker på förlossningen mycket och på hur allt kommer kännas. Jag har haft förvärkar i några dagar nu vilket känns ungefär som molande mensvärk i ryggslutet. ....så hoppas!
 
Barnet var inte fixerat på förra veckans besök och nu vet jag inte riktigt. Men ligger kvar precis som h*n legat ett bra dag tillbaka vilket är med huvudet ner och stjärten rakt ut så vi kan klappa på den. Dom små knäna och armarna petar ofta ut och gör faktiskt lite ont, men är undertiden jag säger aj tycker jag att det är rätt så mysigt. Jag fick nästan en vän att börja gråta när hon fick känna på den lilla armen. Jag gråter förresten ingenting och misstänker att jag laddar väl upp tårkanalerna inför amningveckorna ;) Däremot sover jag dåligt och går upp i snitt fyra gånger om natten för att kissa. Detta tas igen genom att sova lite titt som tätt när som helst. Igår tyckte jag att magen "ramlade ner" så ja, nu hoppas vi att det är nära nära.
 
Jag summerar dessa veckor till harmoniska - smärtsamma och svällda!

[Sarah]

Jag är den kravmärkta versionen av Sex Drugs And Rock´n´Roll ☆

RSS 2.0