¤Vecka 36-40

 

Så var vi här iaf. Vecka 40 som jag aldrig trodde skulle hinna komma pga
arv, storlek och natt-arbete. Men den kom och vårt lilla hallon ligger så snällt kvar!
Men vi är i mål och närsomhelst kommer h*n som vi längtat efter så mycket!
 
 
Vecka 36-40:
Mitt sista besök hos barnmorskan visade vågen hela 78 kg vilket är en viktuppgång på 23 kg. I mina journaler har hon skrivit att jag vart ok med hela graviditeten och lugn med att föda, men väldigt obekväm med min vikt. Sant! Tänk 23 kilo plus på en liten 158 cm kropp!! Jag vaggar fram och jag har ont lite här och var nu... Min kropp är fylld av vatten så ok, jag är ju rätt säker på att mycket kommer "rinna av mig" skapligt fort. Men det gör ont. Allt detta vattnet. Mina fötter och händer ser ut som klossar, att gå gör ont och att stänga handen gör ont. Jag trodde aldrig att vatten kunde skapa sån här smärta. Stödstrumpor har jag men har känt noll motivation att ha dessa på mig då sommaren gått på steroider i år. Så jag dricker mycket! (vatten driver vatten sägs de) Men trots detta gnäll så måste jag säga att förutom den uppenbara tyngden och vatten-smärtan så har resten av alla krämpor lagt sig. Jag känner inte av några fogar. Jag har det helt ok med hormonerna nu. Är lugn och tillfreds på nått vis. Kroppen är i balans med allt fast i balans som en stor helium ballong!
 
Annars då: Jag GRAVID! Allt med mig är gravid nu. När jag rör mig, tänker, sover, drömmer, äter. känner, kramas, går, sitter, ligger. Jag är ingenting annat än just gravid. Jag kan inte "glömma" min kropp då den känns hela tiden. Jag kan inte sitta eller nått annat bekvämt utan att känna magen. Jag kan inte träffa en människa utan att prata om min graviditet (ibland frivilligt. ibland inte ett dugg) Mina tankar är bara på min graviditet och vi väntar så otåligt på att den lilla ska sätta igång och komma ut. Jag tänker på förlossningen mycket och på hur allt kommer kännas. Jag har haft förvärkar i några dagar nu vilket känns ungefär som molande mensvärk i ryggslutet. ....så hoppas!
 
Barnet var inte fixerat på förra veckans besök och nu vet jag inte riktigt. Men ligger kvar precis som h*n legat ett bra dag tillbaka vilket är med huvudet ner och stjärten rakt ut så vi kan klappa på den. Dom små knäna och armarna petar ofta ut och gör faktiskt lite ont, men är undertiden jag säger aj tycker jag att det är rätt så mysigt. Jag fick nästan en vän att börja gråta när hon fick känna på den lilla armen. Jag gråter förresten ingenting och misstänker att jag laddar väl upp tårkanalerna inför amningveckorna ;) Däremot sover jag dåligt och går upp i snitt fyra gånger om natten för att kissa. Detta tas igen genom att sova lite titt som tätt när som helst. Igår tyckte jag att magen "ramlade ner" så ja, nu hoppas vi att det är nära nära.
 
Jag summerar dessa veckor till harmoniska - smärtsamma och svällda!

¤Vecka 31-35

 
 
Magen har exploderat och lika så vikten på vågen.
Jag vill tro att kroppen samlat vatten i värmen vilket jag är rätt säker på.
Min bröllopsring hänger runt halsen och det är väl ett-två par skor som passar just nu.
 
 
Vecka 31-35
 
Nu är det tungt att vara gravid. Med värmen kom en sväld och ömmande kropp som nu väger närmare 75 kg. Jag har aldrig vägt så här mycket i hela mitt liv.. och det är en himla massa extra kilon att bära runt på. +20 för att vara exakt. Det ihop med värmen gör att mina fötter gör extremt ont att stå/gå på. Dom är svälda och har till och med fått nån blåsa där under. Jag blev alltså en sån som gick upp rätt saftigt.. för jag menar än är jag ju inte färdigbakad. Jag har fortfarande inte några extrema cravings och måste äta hela tiden, tvärtom äter jag gärna mindre och mindre då magen snabbt blir full och faktiskt gör lite ont i skinnet om jag inte håller portionerna små (lättare sagt än gjort dock). Fast det är svårt att inte äta mycket glass nu ;) Jag är dock lika törstig och häller i mig massa vatten, frukt är det jag älskar och ist för melon är det nu mängder av nektariner som köps. Andningen är rätt tuff och flåset ska vi inte ens prata om! Pju! Jag är mäkta imponerad av alla som lyckas träna och hålla igång hela vägen fram för jag blir helt slut efter en kvällspromenad på 1 km. (i ett väldigt långsamt tempo) Fast sist hos BM så var mitt blodtryck lika lågt vilket resulterar i en väldigt trött kropp och extra järntabletter. 
 
Barnet har vänt sig och ligger med huvudet neråt. H*n gillar att trycka ut sin lilla stjärt och jag har ofta en sne mage då lillen trivs bäst på min högra sida. Det är väldigt mycket aktivitet hela tiden men framförallt på kvällarna. Då lever h*n om där inne, sträcker på sig och donar massor. & hur svårt de än är att tänka sig de så börjar både jag och Erik sakta förstå hur jäkla nära vi faktiskt är nu att ha en bäbis här hemma. max 7 veckor kvar, men jag hoppas på 3 veckor. Då är lungor och allt färdigt och vårt barn kan födas utan att behöva nån extrainsatt hjälp.
 
Mina samadragningar håller i sig och allt jag gör måste gå långsamt. Reser jag mig för fort kan det göra förbannat ont. Ligga på magen är ju givetvis omöjligt, vilket att ligga på rygg oxå är. Svanken klarar inte av det och att ta sig upp efter att ha legat på rygg kan göra så ont att man nästan vill gråta... appråpå gråta så rinner tårarna lika lätt nu som sist jag skrev. Hormonerna stormar inne i kroppen men vi kan prata om känslorna som kommer och både skratta åt dom och faktiskt prata om varför dom kommer. Jag känner mer och mer hur jag behöver prata om livet som väntar och vill färdigställa allt som rör barnet. Har nästan lite panik över att det saknas ett apoteksbesök (krämer, temp, alvedon osv) och en sista sväng till barnenshus (vagnen ska hämtas nästa vecka) Så fort vagen hämtats ska en skötväskan köpas och den i sin tur packas som förlossningsväska. Jag har innehållet i den klart för mig och förlossningsbrevet är nästintill färdigskrivet uppe i mitt huvud. Jag riktigt längtar nu tills den dagen vi åker upp till förlossnigen nu och får träffa den här lilla filuren som vart med oss i nästan 9 månader ♥ 
 
 
Jag summerar dessa veckor till ömmande - känslosamma delux och väldigt förväntansfulla.
 
 

¤Vecka 21-30

 
 
Tiden går och jag fortsätter att växa!
Jag tittade tillbaka på det andra vecko-bilderna och inser hur liten
jag var när jag faktiskt kände mig stor. Så hur kommer det hela sluta? ;)
 
 
Vecka 21-30:
 
Jag har mått bättre under dessa 10 veckor och blivit på något vis ett med min gravida kropp, visst, det är tungt, jag flåsar värre än någonsin och att luta sig framåt för att plocka upp nånting har blivit något av en jätte utmaning. Men jag är tveksamt okej med allt. Under pollen-veckorna därimot hade jag gärna dragit iväg till ett björkfritt land. fy fan! Allt blev mycket värre och jag var helt slut. Smärtan från foglossningen verkar ha gett med sig eller så kanske det bara är så att användadet av bältet ihop med yogan som jag började med faktiskt hjälpte mig massor. Jag vågar ändå inte riktigt ta en långpromenad men rör på mig så mycket jag kan. Men att stå för länge ger mig ryggont. Inne i magen har det vart fullrulle sedan vecka 26 och dom små dunsarna har blivit riktiga sparkar, ibland känner man ett ben eller stjärt peta ut. Det roligaste nu är att sitta och titta på hur h*n vänder och vrider sig där inne. Hela magen lixom rör sig. Underbara livliga lilla barn ♥
 
Jag har gått upp 14 kg än så länge men måste väl tro att det ska väl vara så eftersom jag inte har några speciella saker för mig, som tex äta mitt i natten eller mosa i mig diverse onyttiga påhitt. Jag äter som vanligt (vilket är både onyttigt och nyttigt) men har en ny vana och det är frukost direkt jag vaknar, jag vaknar hungrig vilket aldrig hänt mig förr. Jag har än så länge helt klarat mig från att få bristningar men jag känner mig enorm. Törsten sitter i och lika så kärleken till iskalla frukter och sura saker. Melon är det bästa ja vet!
 
Jag har ofta samandragningar som inte gör ont men är obehagliga, vet inte hur jag ska förklara känslan ritkigt men det drar inne i magen på nått vis, när det händer måsta jag stanna upp och vänta ut de. Som ni vet hamnade vi på förlossningen för en vecka sedan och då nämdes värkar, vilket däremot gjorde ont. Så nu hoppas vi att det inte händer mera och att vår lilla inte har så bråttom ut, h*n får iaf stanna sex till sju veckor till. Jag vart sjukskriven fram till mamma-ledigheten vilket känns bra, för trots att jag äter järntabletter så finns en trötthet i mig hela tiden. Sprallig är inget beskrivande ord på en gravid Sarah. Jag somnar och vaknar tidigt, men har börjat sova helt ok på sista tiden. Jag donar med typ 3 kuddar för att magen ska avlastas.
 
Jag är otroligt känslosam och tårarna är inte långt borta.. Stackars Erik, jag får för mig att han inte alls är kär i mig fast en sekund senare kan jag stortjuta för jag är så lycklig. Jag gråter av trötthet, utmattning och gläde. Allt påverkar mig och sova middag är just nu en favoritgrej. Men mitt i alla känslor, kroppsliga saker och gravidpåhitt har jag börjat att föreställa mig vårt barn. Hur denne ser ut, kommer låta, kommer bli. Jag tror det kommer ett mörkt litet penntroll som kommer vara himla lik Erik.
 
Jag summerar dessa veckor till kliande - känslosamma och kroppsligt tunga!
 

[Sarah]

Jag är den kravmärkta versionen av Sex Drugs And Rock´n´Roll ☆

RSS 2.0