Babysim


Erik älskar vatten, jag älskar vatten, så det va väl konstig om detta lilla monster inte hade gjort de 🐳 idag var vi allihopa på första babysimmet. Så jäkla skoj! Vidar sprattla på precis som i söndags. Roligt var oxå att Ullis, min allra första kompis var där med sin dotter. Plus några till kända ansikten... 👋 efter blev de lunch i Hemlingby å när jag och Vidar kom hem sen somnade vi båda två och sov i 3 (!!!!) timmar. Jäklar va skönt! 

Nu har vi storhandlat. Vidar längtar efter sommaren. Ute är det snöstorm. 



Separationsfasen

Där har vi det! Vidar är i en ny fas, separationsfasen! (tack för komentaren) Så efter lite googlande förstår jag mycket mer och inser att detta kommer hålla i sig ett tag. Denna fas är den absolut jobbigaste för både barn och föräldrar (jag trodde de var fyramånaders-fasen, men hey. they keep popping up) Den inträder mellan 7-9 månader och håller i sig tills barnet närmar sig ettårs ålder. Så ja, de är väl bara att ta ett djupt andetag, tänka att sova de gör vi sen men mest att den som har det jobbigast är vår lilla kille ♥ så vi får visa honom att vi finns nära och ge all trygghet han behöver nu.
 
 
om separationsfasen:
(källa här och var på google)
 
Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak, mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar. Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).
 
De flesta barn förändrar sitt förhållande till främmande människor när de är cirka 8 månader, eller lite tidigare. Man kan skilja mellan två former av rädsla i denna period. Den ena är separationsångesten, alltså barnets rädsla att bli skiljt från sina föräldrar. Den andra är rädslan för främmande personer. Ofta märks detta när du måste lämna barnet en stund åt någon annan.
När barnet blir rädd för andra människor handlar det ofta inte om personen i sig, utan sättet han eller hon uppför sig på. Det kan handla om att de kommer för nära, pratar högt, insisterar på att kramas och så vidare utan att ta hänsyn till och vara uppmärksam på barnets känslor. Det bästa är om barnet själv kan få ta initiativ till att närma sig andra i sitt eget tempo. För mor- och farföräldrar som är intresserade av barnet kan detta vara svårt, men de flesta känner till att barnet kan vara avvaktande mot andra än föräldrarna i en viss ålder. 
Barnet kan nu komma ihåg sina närmaste, föräldrar och syskon och de föredrar deras sällskap. Barnet kan gråta när du lämnar det och bli glad och önska närhet när du kommer tillbaka. Det kan visa sig genom att barnet sträcker sina armar mot dig eller genom att komma krypande. Du får de bredaste leendena och de varmaste ögonkasten – du är barnets favorit! Baksidan av medaljen är att barnet föredrar ditt sällskap framför andras, och att det därför blir ängsligt när du är borta. Sådana reaktioner är ett tecken på att barnet har en sund anknytning till dig, det är en naturlig del av barnets utveckling.
Den rädsla som barnet visar är äkta. Och den kommer att försvinna snabbare om du tar den på allvar och barnet ser att det inte finns någon grund för den. Det är viktigt att barnet får ständiga bevis på kärlek och trygghet från dig så att den bygger upp en tillit till dig, och därmed får en god grund för tillit till sin omvärld generellt.
Om barnet har börjat krypa och kan följa efter dig i rummet som det önskar blir livet lite enklare. Om separationsångesten däremot kommer innan barnet själv kan förflytta sig får du ställa in dig på att vara ständigt synlig för barnet. Om du ska lämna rummet är det bäst att ta med barnet. Barnet vet inte var du ska och förstår heller inte att du kommer tillbaka.
Var inte rädd för att barnet ska bli mammigt eller pappigt. Efter denna period kan barnet återigen närma sig andra människor.
 
Läs mer HÄR

Lilla huligan

Vi har haft några tuffa nätter nu och igår natt pikade de, Vidar somnar men vaknar efter ett par timmar och är jätteJÄTTEledsen, de sitter i ett tag men tillslut somnar han om, sen håller vi på så typ varannan timme hela natten. Utmattande! Ploppar de inte upp små vita riskorn snart blir vi nog tokiga allihopa. Men som tur är vaknar han på sitt vanliga glada humör iaf ☺️ så även idag.. 

Och idag kom Emelie och Lena ut med sina goa småtjejer å vi tog en promenad i det fina vädret ☀️ vi gick ut på furuskär och sen blev det en kaffe tillsammans här hemma. En riktigt härlig dag med våra fina vänner.


När dom åkte hem hoppade jag och en något övertrött liten kille in i bilen å mot Ida 💛 hon har kommit hem från Thailand nyligigen så det var nog en månad sen vi sågs nu. Vi har längtat. Hon bjöd på godaste salladen å Vidar fick en namngivnings-present. Tack gulligaste! Han härjade på som bara en övertrött bäbis kan härja och de fortsatte när vi kom hem. Som tur var kom Erik nästan samtidigt som oss så jag la mig och vilade en stund, så välbehövligt! Tack gode att vi är två. Grabben höll låda till nio ikväll så nu hoppas vi på en bättre natt😅 

[Sarah]

Jag är den kravmärkta versionen av Sex Drugs And Rock´n´Roll ☆

Follow on Bloglovin
RSS 2.0